Acke i butiken

Sitter på Vänsterpartiets kursgård Syninge (jag vet och jag har påpekat detta för styrelsen men ekonomi har tydligen med saken att göra). Jag är här med SEKO-Stockholm på konferens och försöker slå ihjäl kvällstimmarna med att kolla på nyhetssändningar över internet.

Gårdagens ABC (SVT:s regionala nyheter för Stockholm och Uppsala) visar tydligt på vad som är fel i vår region och i vårt land i helhet. Först ut var Stockholm stads planer på ny skyskrapa i Ropsten, med blandade upplåtelseformer (än så länge okej), när journalisten frågar det moderata bostadsborgarrådet om var i huset bostadsrätterna och hyresrätterna ska ligga svarar han skrattande att om man betalat för sin lägenhet så vill man nog bo så högt som möjligt, som om hyresrättsinnehavare inte betalar för sig och som att de enda som betalar för sig är de med tillräckligt höga inkomster eller de som kommer från tillräckligt rika familjer att kunna satsa miljonbelopp i ett ingångsskede. Människosynen är skrämmande hos dessa moderata politiker.

ABC rapporterade även om ett äldreboende i Sundbyberg där de äldre inte får komma ut ur sina celler till lägenheter och när de förflyttas ner till matsalen så bjuds de på ovärdig mat. "Klaga målen mot Ekbackens äldreboende i Sundbyberg har varit många" skriver SVT på sin hemsida. Behöver jag påpeka att äldreboendet i fråga drivs av en ideologi som går ut på att maximera vinsten åt ägarna och att det är i privat regi. När ska vi förstå att privat regi inte är något annat än problem för oss som värnar en välfärdsstat? Varje krona som plockas ut i vinst från offentligt finansierad verksamhet är en direkt stöld från skattebetalarna och de människor i vårt samhälle som behöver resurserna mest. Vi behöver i ett första skede sätta stopp för alla vinstuttag i offentligt finansierad privat regi. I längden är inte det hållbart, det enda realistiska alternativet om man vill behålla och utveckla de offentligt finansierade sektorerna är att se till att dessa enbart drivs i offentlig regi.

Ytterliggare vatten på min kvarn fick jag när det lästes upp att eleverna på det konkursdrabbade Doctrina gymnasiet i Uppsala AB inte visste om de hade någon plats till skolstarten i andra skolor. Varför ska en fundamental sak som skolan ligga på entreprenad för? Det är för mig en självklarhet att ett utbildningsväsende ska vara fritt från privata vinstintressen för att garantera objektivitet. Det är dessutom helt omöjligt för dagens kommuner att planera sin verksamhet och budgetera för en sådan när man inte ens dagarna före skolstart vet hur många elever man kommer att ha i de kommunala skolorna. Det finns även andra problem med friskolor som den totala avsaknaden av meddelarfriheten, personalen i en friskola har inte rätt att rapportera till media om det råder missförhållanden på deras skola. Är det en sådan värld vi vill leva i?

Även om det var gårdagens ABC som gjorde mig förbannad måste dagens och morgon dagens enkla ABC vara att motarbeta allt vad moderata politiker, privatiseringar och friskolor heter, det behöver vi lära oss om en solidarisk värld ska bli möjlig.

SSU är Socialdemokraternas och LO:s gemensamma ungdomsförbund, vilket tydligt märktes när SSU höll förbundskongress förra veckan. Jag hade den stora äran att vara ombud och ha ett medbestämmande när SSU:s politik formades. Jag har förstått på de ombud som medverkat vid flera kongresser att den som SSU höll förra veckan var i det närmsta unik. Inga upprivande konflikter mellan falanger om förbundsstyrelsens utformning och full fokus på politik, som det alltid borde ha varit.

Jag har läst på bloggar att SSU tappat fotfästet i verkligheten och reaktionärt försökt greppa en förlorad retorik om klasskamp, samt att vi glömt bort att vi även är LO:s ungdomsförbund. Det finns inte ett uns av sanning i dessa påståenden och jag ställer mig själv frågan; vilka är det egentligen som ägnar sig åt slagordsretorik? Inte kan de ha hört debatterna i alla fall och ibland undrar jag om de ens har läst våra program.

SSU formar lösningar på problem och i dagsläget har vi klassklyftor som växer stadigt utan tecken på avstanning, detta är ett lavinartat problem som beror på den medvetna klasskamp som kapitalister och borgerliga regeringar världen över för. Målet för dessa är lönesänkningar, minskat arbetarinflytande, urholkad välfärd och större aktieutdelningar på arbetarnas bekostnad, medlet de använder sig av är varsel och hot om uppsägningar samt skattesänkningar för samhällets översta skikt. När arbetarklassen utsetts för dessa angrepp, där vi enligt kapitalet bara har att välja på deras villkor eller en urvattnad a-kassa, då kan inte politiken och fackföreningsrörelsen se på med blida ögon, utan istället behöver vi radikalisera vår politik och ta makten över de arbeten som vi utför. I denna strävan är löntagarfonder ett ypperligt verktyg för att sprida ägandet och garantera framtida inflytande över produktionen.

Det är sant att de beslut som kongressen fattade är gamla krav som både Socialdemokraterna och tidigare även SSU hade släppt men det gör dem inte mindre aktuella idag. Vi vet idag att det inte spelar någon roll om Socialdemokrater eller Moderater har regeringsmakten, klassklyftorna fortsätter att öka i vilket fall som helst, om än i olika takter. Jag tolkar kongressens beslut som att SSU har ledsnat på Socialdemokraternas halvliberala hållning och att SSU är uppriktigt förbannade på regeringens kapitalistvänliga politik. SSU går åt vänster för att vi tror att det är rätt väg att gå om vi ska klara av att bygga ett samhälle för alla, baserat på ekonomisk demokrati.

Till sist vill jag försvara SSU:s fackliga prägel, då det från vissa håll har hävdats att vi glömt bort att vara LO:s ungdomsförbund. Det program som tog överlägset längst tid att debattera var Arbete, sju och en halv timme. Där ställde sig kongressen bakom en arbetstidsförkortning samtidigt som man visade största tilltro till den svenska modellen och avslog ett förslag om lagstiftning angående införandet av 30-timmarsveckan och istället förtroendefullt lämnade över frågan till arbetsmarknadens parter, att generellt och solidariskt förhandla fram en successiv arbetstidsförkortning. Vidare fortsatte SSU att försvara den svenska modellen när man krävde att nuvarande utstationeringsdirektiv inom EU ska rivas upp, att man absolut inte vill se lagstiftade miniminivåer på europeisk nivå utan istället litar fullständigt på fackföreningsrörelsen om dessa bara ges rätt verktyg. Vilket leder mig in på ett av kongressen modigaste beslut gentemot moderpartiet: "Den svenska kollektivavtalsmodellen ska villkoras vid införande av nya fördrag och regler och vid ökad samordning inom EU".

Det finns massvis av fackföreningsvänliga beslut från kongressen om allt från karensdagen, övertidsuttag, företagshälsovård och 90% a-kassa som jag inte tänker redogöra för nu. Men faktum är tydligt: SSU är stolta över att vara LO:s ungdomsförbund och vi bär ansvaret med bravur, vi tror på en radikal omdaning av samhället och vi står med alla våra tusentals fötter på fast mark.

Vad som fick min bägare att rinna över och skriva detta var denna blog; UtsiktFrånEttTak - byggjobbarblogg skriven av en socialdemokrat och fackligt aktiv kamrat. SSU kommer aldrig bli en populistisk enfrågeorganisation á la Piratpartiet, vår kamp för frihet slutar inte vid tangentbordet.