SSU på löntagarnas sida
SSU är Socialdemokraternas och LO:s gemensamma ungdomsförbund, vilket tydligt märktes när SSU höll förbundskongress förra veckan. Jag hade den stora äran att vara ombud och ha ett medbestämmande när SSU:s politik formades. Jag har förstått på de ombud som medverkat vid flera kongresser att den som SSU höll förra veckan var i det närmsta unik. Inga upprivande konflikter mellan falanger om förbundsstyrelsens utformning och full fokus på politik, som det alltid borde ha varit.
Jag har läst på bloggar att SSU tappat fotfästet i verkligheten och reaktionärt försökt greppa en förlorad retorik om klasskamp, samt att vi glömt bort att vi även är LO:s ungdomsförbund. Det finns inte ett uns av sanning i dessa påståenden och jag ställer mig själv frågan; vilka är det egentligen som ägnar sig åt slagordsretorik? Inte kan de ha hört debatterna i alla fall och ibland undrar jag om de ens har läst våra program.
SSU formar lösningar på problem och i dagsläget har vi klassklyftor som växer stadigt utan tecken på avstanning, detta är ett lavinartat problem som beror på den medvetna klasskamp som kapitalister och borgerliga regeringar världen över för. Målet för dessa är lönesänkningar, minskat arbetarinflytande, urholkad välfärd och större aktieutdelningar på arbetarnas bekostnad, medlet de använder sig av är varsel och hot om uppsägningar samt skattesänkningar för samhällets översta skikt. När arbetarklassen utsetts för dessa angrepp, där vi enligt kapitalet bara har att välja på deras villkor eller en urvattnad a-kassa, då kan inte politiken och fackföreningsrörelsen se på med blida ögon, utan istället behöver vi radikalisera vår politik och ta makten över de arbeten som vi utför. I denna strävan är löntagarfonder ett ypperligt verktyg för att sprida ägandet och garantera framtida inflytande över produktionen.
Det är sant att de beslut som kongressen fattade är gamla krav som både Socialdemokraterna och tidigare även SSU hade släppt men det gör dem inte mindre aktuella idag. Vi vet idag att det inte spelar någon roll om Socialdemokrater eller Moderater har regeringsmakten, klassklyftorna fortsätter att öka i vilket fall som helst, om än i olika takter. Jag tolkar kongressens beslut som att SSU har ledsnat på Socialdemokraternas halvliberala hållning och att SSU är uppriktigt förbannade på regeringens kapitalistvänliga politik. SSU går åt vänster för att vi tror att det är rätt väg att gå om vi ska klara av att bygga ett samhälle för alla, baserat på ekonomisk demokrati.
Till sist vill jag försvara SSU:s fackliga prägel, då det från vissa håll har hävdats att vi glömt bort att vara LO:s ungdomsförbund. Det program som tog överlägset längst tid att debattera var Arbete, sju och en halv timme. Där ställde sig kongressen bakom en arbetstidsförkortning samtidigt som man visade största tilltro till den svenska modellen och avslog ett förslag om lagstiftning angående införandet av 30-timmarsveckan och istället förtroendefullt lämnade över frågan till arbetsmarknadens parter, att generellt och solidariskt förhandla fram en successiv arbetstidsförkortning. Vidare fortsatte SSU att försvara den svenska modellen när man krävde att nuvarande utstationeringsdirektiv inom EU ska rivas upp, att man absolut inte vill se lagstiftade miniminivåer på europeisk nivå utan istället litar fullständigt på fackföreningsrörelsen om dessa bara ges rätt verktyg. Vilket leder mig in på ett av kongressen modigaste beslut gentemot moderpartiet: "Den svenska kollektivavtalsmodellen ska villkoras vid införande av nya fördrag och regler och vid ökad samordning inom EU".
Det finns massvis av fackföreningsvänliga beslut från kongressen om allt från karensdagen, övertidsuttag, företagshälsovård och 90% a-kassa som jag inte tänker redogöra för nu. Men faktum är tydligt: SSU är stolta över att vara LO:s ungdomsförbund och vi bär ansvaret med bravur, vi tror på en radikal omdaning av samhället och vi står med alla våra tusentals fötter på fast mark.
Vad som fick min bägare att rinna över och skriva detta var denna blog; UtsiktFrånEttTak - byggjobbarblogg skriven av en socialdemokrat och fackligt aktiv kamrat. SSU kommer aldrig bli en populistisk enfrågeorganisation á la Piratpartiet, vår kamp för frihet slutar inte vid tangentbordet.
Upp till kamp!
Nope Alexander. SSU håller på att marginalisera sig själva. Man krymper för att man talar om saker som inte angår de unga. Man ger pekpinnar istället för att fundera inåt. Det värsta är ju jargongen som luktar unket 70-tal.
Det är jättebra att man kommer med krav som man tycker är fackliga. Tycker facket det? Eller är otakten lika stor där??
En gång i världen berömde sig SSU om att vara verklighetens förbund - men då är det bara trams att kräva att Lissabonfördraget ska drivas upp. Och hur fan hade man tänkt sig att kunna koppla ett vettigare utstationeringsdirektiv till Nicefördraget?
Man ska drömma i ungdomsförbundet, men man får ju begripa att "arbetarklassen" inte känner igen sig i utopierna. vare sig när det gäller att hata kapitalismen eller hylla socialismen
Jag kommer fortsätta säga till mina och andras ungar att de ska in i facket direkt. SSU känns förlorat tyvärr.
Anledningen till att vi krympt från din tid beror ju faktiskt till största del på att det då var mest luft i medlemsregistrerna och det fanns massor av medlemmar som inte visste att de var medlemmar i SSU.
Socialdemokratin har stått i många vägval under sin stolta historia och jag tänker inte klandra tidigare medlemmar för de vägar de har fört in partiet på. Men uppenbarligen fungerar inte den högervridning vi har sett av partiet, inte ens när vi har en socialdemokratisk regering klara vi av att nå full sysselsättning eller minska klassklyftorna, då kanske vi behöver söka våra rötter igen och omformulera vår politik och göra om vissa vägval, om det så doftar eller stinker där vi börjar vårt sökande.
Lissabonfördraget har många fina delar men det är inte så bra som vi vill ha det och då borde vi definitivt inte ha ratificerat det förrän alla håll var igenfyllda. En fråga som ditt eget förbund Byggnads drev hårt i vintras. Det är bra att Lissabonfördraget talar om full sysselsättning men vi kan inte acceptera detta om medlet är lönedumpning.
Vidare kan vi inte vara 100% populistiska och driva arbetarklassens frågor utan hänsyn till vår ideologi, vilken syn på invandring ska vi ha? Jag vill inte överlämna den frågan till populistiska krafter. Vi behöver argumentera utifrån vår socialistiska övertygelse om alla människors lika värde och övertyga utifrån det, oavsett om du vill kalla dig socialist eller inte så är våra argument i många fall de samma.
Gällande dina barn är det varmt välkommna i SSU, förbundet går inte att förlora, det ägs inte av några och är under ständig förändring. SSU är något man lånar under en kort tid. De kanske är just de krafter som behövs för att få SSU dit de själva vill.
Jag ska inte svära på det, men jag är nästan säker på att SSU på kongressen aldrig gick emot LO:s linje i någon fråga. Självklart togs beslut som kanske inte skulle fått samma resultat på LO:s egna kongress men jag tror att vi var mer i takt med LO än Socialdemokraterna.
