Acke i butiken

Man ska inte springa upp i talarstolen när man kokar av ilska, det har jag lärt mig den hårda vägen. Antagligen ska man inte författa ett blogginlägg när det fullständigt bubblar under huden heller. Arbetsdomstolens dom idag kastar flera hundra års facklig och politisk kamp ner för ett stup och jag hoppas att den håller och studsar upp starkare än någonsin.

 

Det skadestånd som Byggnads och Elektrikerförbundet dömdes till idag på 2,7 miljoner kronor är ett försök till dråpslag på fackföreningsrörelsen från Svenskt Näringsliv. Vad dessa fackförbund har gjort är att kräva de letter som arbetade med att bygga en skola i Vaxholm 2004 skulle ha samma löner som de svenska byggjobbarna. Förenklat kan man motivera det ur två aspekter; det är främlingsfientligt att säga att arbetarnas nationalitet ska bestämma löne- och avtalsnivån samt att om gästarbetare är billigare att anlita än svenska arbetare kommer svenska arbetare inte kunna kräva några löneförhöjningar utan istället tvingas dumpa sina löner.

Det intressanta i detta fall är också att man har följt de regler som finns på svensk arbetsmarknad och till och med fått rätt i AD att fortsätta sin konflikt för fem år. Svenskt Näringsliv har ändå bekostat det lettiska företagets process gentemot fackförbunden när fallet testats inom EU, trots att företaget inte ens är medlem i arbetsgivarorganisationen, detta bara för att testa hur långt man kan töja de svenska kollektivavtalen. EG-domstolen fällde facken för brott mot den fria rörligheten av tjänster och turerna har gått fram och tillbaka och mest hoppgivande på länge skrev TCO-tidningen den 21 september.

 

Frågan är inte död även om jag tror att just detta fall inte går att driva längre, möjligen kan fackförbunden kräver skadestånd från regeringen; ”Om en ny svensk lag stoppar fackliga stridsåtgärder med hänvisning till den fria rörligheten, kan det berörda facket stämma Sverige vid Europadomstolen, enligt TCO-juristen”.

 

Regeringen borde i detta fall, som de varma försvarare av den svenska modellen som man säger sig vara, försvara fackförbundens rätt att kräva kollektivavtal. Det är dödstyst från Rosenbad och den proposition som man snart lägger till Riksdagen konstaterar bara uppgivet att fackförbund inte kan kräva mer än rimliga löner, inget om försäkringar och inget om arbetsmiljön dessa gästarbetare ska befinna sig i. Regeringen skulle kunna ha studerat det danska exemplet där deras lag inte bara fokuserar på den lön som gästarbetaren har rätt till utan även den kostnad som företag har för anställda. Då går det att säkerställa den gästarbetandes rättigheter och trygga att konkurrensen mellan företag är rättvis.

 

Nu är det fritt fram för lönedumpning och rasistiska löner i Sverige där din nationalitet ska bestämma hur mycket du får i lön. Domen kom samtidigt som jag var i riksdagen och lyssnade på en socialdemokrat som höll på att formulera en motion kring den socialdemokratiska lösningen på problemet, självklart vill vi se att EU:s tjänstedirektiv rivs upp så att det är mottagande landets villkor som ska gälla på arbetsmarknaden, att det införs en femte frihet för fackföreningar att jobba gränslöst i Europa och att fackföreningar ska kunna kräva rättvisa löner åt alla arbetare i Sverige oavsett nationalitet liknande den danska modellen. Jag återkommer i frågan när motionen är färdigskriven.

 

Leif Nyberg, facklig ledare i Stockholms läns partidistrikt, ombudsman på Byggnads och socialdemokratisk kandidat till riksdagen i Stockholms län skrev följande på sin Facebook efter domen; ”Jag hoppas att Urban Bäckström ,på Svenskt Näringliv, ser till att skadeståndet som Byggnads och Elektrikerna får betala för Lavalkonflikten går till de stackars underbetalda lettiska arbetarna och inte till det företag som utnyttjade dom och endast betalade 30 - 35 kronor i timmen i lön. Det är naturligtvis en önskedröm att så skulle ske. Pengarna kommer naturligtvis att gå till dem som minst behöver dem”. Det är en önskedröm mycket sant, de har inte samma människosyn inom högern som vi socialdemokrater har.

 

Det behövs fler som Leif Nyberg i Riksdagen, det behövs fler socialdemokrater och fler fackliga företrädare i de beslutande församlingarna. Rösta på Socialdemokraterna 2010, rösta för ett alternativ som är vän med den lilla människan och som alltid står på det arbetande folkets sida.

Det känns tungt i hjärtat att se hur dessa unga tvingas till att söka socialbidrag för sin överlevnad. Nu är det dock inte bara unga som drabbas utan regeringen har tyvärr lyckats med att driva ännu fler grupper till socialkontoren. Delvis genom att de har gjort arbetslöshetsförsäkringen dyrare och sämre. Ytterst få kan idag få ut 80% av sin inkomst vid eventuell arbetslöshet, när taket för hur mycket försäkringen täcker är konstant lågt och inte följer löneutvecklingen kan en metallarbetare tvingas leva på nästan 50% av sin lön, en horribel verklighet som gör att trygghetssystemen blir allt annat än trygga. När människor då lämnar försäkringen eftersom den inte längre är ett fullgott skydd tvingas de söka socialbidrag istället, först måste de dock sälja allt de har av värde och göra slut på de eventuella besparingar som familjen haft.

 

Regeringen hoppas med denna skrämseltaktik kunna oroa arbetare och göra dem ännu räddare för att en dag eventuellt förlora sina jobb. Arbetslöshet är ett hot mot varje enskild människas självförtroende och omöjliggör för denna att kämpa för fullföljandet av sin livsdröm. Arbetslösheten har nu ökat till 400 000 människor, det är 400 000 individer som samtliga fått sina drömmar grusade och regeringen räknar med att en av tre av alla de som går ut i arbetslöshet idag aldrig kommer att komma tillbaka till arbetsmarknaden, vi pratar om över 100 000 förstörda liv. Det är cyniskt av den borgerliga regeringen att tro att man kan skrämma kvar folk i arbete, folk blir inte arbetslösa för att arbetslöshet lockar mer än arbete, folk blir arbetslösa för att det råder arbetsbrist.

 

När de borgerliga vann valet 2006 pratade man mycket om det höga antalet människor som befann sig i det så kallade utanförskapet, idag har den siffran ökat med 70 000 nya individer som alla fått någon del av sin framtidstro omintetgjord. Eftersom allt fler hamnar i socialbidragsberoende skjuts också kostnaderna på dessa arbetslösa över på kommunerna som tvingas till nedskärningar i välfärden för att täcka upp de skenande utgifterna. Allt medan regeringen sänker skatterna för de rika och tar pengar från arbetslöshetsförsäkringen, pengar som arbetare avstått i löneökningar och som kommer statskassan tillgodo via de sociala avgifter som arbetsgivarna betalar in. Dagens höger i Sverige är de mest aggressiva klasskämpar vi skådat på årtionden, det är en medveten borgerlig klasskamp de för mot arbetarklassen, såväl LO-arbetare som TCO-arbetare. De har ett hägrande mål för ögonen och det är att pressa ner våra löner, reservationslönen ska sjunka som det så vackert heter på Anders Borgs svenska. Inget gör jobbet bättre åt dem än urholkade trygghetssystem som är allt annat än trygga.

 

Därför behöver vi ett regeringsskifte i september 2010. Reinfeldt och den moderatledda regeringen kan inte gömma sig bakom skitår och finanskriser, att krisen försvårar regeringens arbete har jag full förståelse för men det försvarar inte att Sverige i många avseenden, främsta exemplet är ungdomsarbetslösheten, har sämre siffror än övriga Europa. Jag tycker att svenska folket är värda en regering som inte är bland de sämsta i Europa på att hantera arbetslösheten och som dessutom gräver ner oss djupare i krisen genom att med otrygga trygghetssystem minska vår köpkraft. Minskad konsumtion leder till en ännu lägre efterfrågan på arbetskraft och nya arbetslösa. Vilka i sin tur så småningom tvingas leva på socialbidrag och den nedåtgående spiralen kommer att fortsätta tills vi har en regering beredd att agera.

 

Jag tror på att en socialdemokratisk regering som vill skapa jobb och lovar att satsa på utbyggd infrastruktur, som vill utöka ROT-avdraget som en konjunkturutjämnade åtgärd, som vågar satsa på nya utbildningsplatser så att vi står rustade med kunskaper när krisen vänder och som i ett första steg lovar 80% i ersättning från arbetslöshetsförsäkringen till 80% av medlemmarna. Jag tror att en socialdemokratisk regering har vägen klar för sig hur man ska satsa Sverige ur krisen. I Socialdemokraternas Sverige behöver ingen arbetare känna sig rädd för att regering försvagar fackföreningar, inte satsar på att stimulera arbetsmarknaden eller tvingar folk till socialbidragsberoende eller otrygghet. Gör Reinfeldt arbetslös innan du blir det!