Acke i butiken

Man ska inte springa upp i talarstolen när man kokar av ilska, det har jag lärt mig den hårda vägen. Antagligen ska man inte författa ett blogginlägg när det fullständigt bubblar under huden heller. Arbetsdomstolens dom idag kastar flera hundra års facklig och politisk kamp ner för ett stup och jag hoppas att den håller och studsar upp starkare än någonsin.

 

Det skadestånd som Byggnads och Elektrikerförbundet dömdes till idag på 2,7 miljoner kronor är ett försök till dråpslag på fackföreningsrörelsen från Svenskt Näringsliv. Vad dessa fackförbund har gjort är att kräva de letter som arbetade med att bygga en skola i Vaxholm 2004 skulle ha samma löner som de svenska byggjobbarna. Förenklat kan man motivera det ur två aspekter; det är främlingsfientligt att säga att arbetarnas nationalitet ska bestämma löne- och avtalsnivån samt att om gästarbetare är billigare att anlita än svenska arbetare kommer svenska arbetare inte kunna kräva några löneförhöjningar utan istället tvingas dumpa sina löner.

Det intressanta i detta fall är också att man har följt de regler som finns på svensk arbetsmarknad och till och med fått rätt i AD att fortsätta sin konflikt för fem år. Svenskt Näringsliv har ändå bekostat det lettiska företagets process gentemot fackförbunden när fallet testats inom EU, trots att företaget inte ens är medlem i arbetsgivarorganisationen, detta bara för att testa hur långt man kan töja de svenska kollektivavtalen. EG-domstolen fällde facken för brott mot den fria rörligheten av tjänster och turerna har gått fram och tillbaka och mest hoppgivande på länge skrev TCO-tidningen den 21 september.

 

Frågan är inte död även om jag tror att just detta fall inte går att driva längre, möjligen kan fackförbunden kräver skadestånd från regeringen; ”Om en ny svensk lag stoppar fackliga stridsåtgärder med hänvisning till den fria rörligheten, kan det berörda facket stämma Sverige vid Europadomstolen, enligt TCO-juristen”.

 

Regeringen borde i detta fall, som de varma försvarare av den svenska modellen som man säger sig vara, försvara fackförbundens rätt att kräva kollektivavtal. Det är dödstyst från Rosenbad och den proposition som man snart lägger till Riksdagen konstaterar bara uppgivet att fackförbund inte kan kräva mer än rimliga löner, inget om försäkringar och inget om arbetsmiljön dessa gästarbetare ska befinna sig i. Regeringen skulle kunna ha studerat det danska exemplet där deras lag inte bara fokuserar på den lön som gästarbetaren har rätt till utan även den kostnad som företag har för anställda. Då går det att säkerställa den gästarbetandes rättigheter och trygga att konkurrensen mellan företag är rättvis.

 

Nu är det fritt fram för lönedumpning och rasistiska löner i Sverige där din nationalitet ska bestämma hur mycket du får i lön. Domen kom samtidigt som jag var i riksdagen och lyssnade på en socialdemokrat som höll på att formulera en motion kring den socialdemokratiska lösningen på problemet, självklart vill vi se att EU:s tjänstedirektiv rivs upp så att det är mottagande landets villkor som ska gälla på arbetsmarknaden, att det införs en femte frihet för fackföreningar att jobba gränslöst i Europa och att fackföreningar ska kunna kräva rättvisa löner åt alla arbetare i Sverige oavsett nationalitet liknande den danska modellen. Jag återkommer i frågan när motionen är färdigskriven.

 

Leif Nyberg, facklig ledare i Stockholms läns partidistrikt, ombudsman på Byggnads och socialdemokratisk kandidat till riksdagen i Stockholms län skrev följande på sin Facebook efter domen; ”Jag hoppas att Urban Bäckström ,på Svenskt Näringliv, ser till att skadeståndet som Byggnads och Elektrikerna får betala för Lavalkonflikten går till de stackars underbetalda lettiska arbetarna och inte till det företag som utnyttjade dom och endast betalade 30 - 35 kronor i timmen i lön. Det är naturligtvis en önskedröm att så skulle ske. Pengarna kommer naturligtvis att gå till dem som minst behöver dem”. Det är en önskedröm mycket sant, de har inte samma människosyn inom högern som vi socialdemokrater har.

 

Det behövs fler som Leif Nyberg i Riksdagen, det behövs fler socialdemokrater och fler fackliga företrädare i de beslutande församlingarna. Rösta på Socialdemokraterna 2010, rösta för ett alternativ som är vän med den lilla människan och som alltid står på det arbetande folkets sida.