Vita bergens barn
Glest spridda över långa epoker dyker det upp litteraturkaraktärer som blir till läsarens vänner, som blir saknade så snart romanen blivit färdigläst och hälsade på som gamla bekanta när man låter handen smeka ryggarna av böcker i bokhyllan. Jag kramar extra länge om de där speciella personligheterna som har utvecklat min egen karaktär eller gett mig en insikt värd att bära vidare.
Hening, Tummen och Lotten ur Per Anders Fogelströms bok "Mina drömmars stad" är tre karaktärer av precis den kalibern som ovan beskrivs. Deras slit, elände och död i det sena 1800-talets Stockholm fångade mig fullständigt och jag sträckläste de fyra följande böckerna i samma serie om Stockholms arbetare och mina hjältars barn. Detta var år 2004 som jag förlorade mig själv i en besegrad värld.
Jag måste säga att jag fick en romantiserad bild av vad fackföreningsrörelsen och socialdemokratin kunde göra för samhällets fattigaste individer när jag i romanserien fick följa utvecklingen i Stockholm från år 1860 till år 1968. Men faktum kvarstår ändå att om det inte hade varit för dessa två folkrörelser så hade Sverige inte nödvändigtvis tagit de behövliga steg som togs för att göra livet mer drägligt för en arbetare och dennes familj, det var arbetarrörelsen som besegrade mycket av det onda i den värld våra förfäder tvingades leva i.
Där av upplever jag blandade känslor när jag nu har gett mig i kast med att läsa den av Fogelström författade trilogin "Vävarnas barn", "Krigens barn" och "Vita bergens barn" som utspelar sig år 1749-1860. Vid skrivandets stund har jag nyligen börjat på sista delen i serien, den som ska binda ihop hela barn-serien med den tidigare stad-serien. Jag söker sida upp och sida ner efter mina tidiga förebilder från "Mina drömmars stad", jag letar efter efternamn som kan koppla ihop karaktärer och jag hoppas hela tiden att Tummen Lindgren ska finnas där varje gång jag bläddrar sida, som en kär gammal vän.
Jag vet vilket elände som väntar dem och det är inget man önskar sin vän men jag vet också att de kommer bana väg för sina barn och göra världen något mer rättvis och solidarisk bara genom sina envisa kamper. Dessa kamper är inte vunna än i våra dagar, fortfarande måste vi slås för vår rätt till en hygglig sjukersättning och en human rehabiliteringskedja när de tunga ackorden tagit ut sin rätt på våra kroppar, fortfarande måste vi strida för vår rätt att strida när de avtal som finns på svensk arbetsmarknad inte åtföljs och våra löner dumpas. Det finns ännu fler områden där vi arbetare verkligen måste sätta ner foten och tydligt klargöra vår ståndpunkt och jag hoppas att ni alla gör vad ni kan för att vi ska vinna dessa strider!
Jag vet att jag hämtar kraft från litteraturen, mina gamla bekanta Tummen, Hening och Lotten är ena riktiga batteriladdare.
Det ska bli intressant att följa din nya blogg. Jag kommer inte alltid att hålla med dig men jag kommer garanterat att läsa den.
Att arbeta för rättvisa och en värld där människor har möjlighet att utnyttja sina förmågor är ett viktigt arbete, även om du och jag gör det från olika synvinklar.
Den dära Tummen ska alltid vara värst alltså!
Mina drömmars stad, den boken läste jag aldrig. Men jag läste en jävla massa recensioner om den natten före provet... Ah, gymnasiet var en härlig tid! ;P
Kul med en ny blogg! Hoppas du tycker att det är roligare att skriva om Acke i butiken än Acke i livet. Tusen pussar!
