Turordningsreglerna i LAS är nödvändiga!
Jag kände mig manad att svara på insändare jag nyligen läste i Sekotidningen under rubriken "Våga kritisera LAS!" Där påstod Rickard Strandberg att turordningsreglerna i LAS "helt uppenbart sätter käppar i hjulet för en bättre utveckling av svensk arbetsmarknad". Mitt svar blev följande;
Replik till Rickard Strandberg (SEKO-tidningen 12/2008) som menar att turordningsreglerna i lagen om anställningsskydd (LAS) försämrar utvecklingen på svensk arbetsmarknad. LAS är inte fullkomlig men är likväl den lägsta nivå som kan accepteras av på arbetsmarknaden och ett ypperligt golv att stå på för fackföreningar som förhandlar med arbetsgivare angående andra omställningsavtal. Att turordningsreglerna kan förhandlas bort i omställningsavtal integrerar LAS förmånligt i den svenska modellen och följer den tradition som vi haft på svensk arbetsmarknad sedan Saltsjöbadsavtalen.
Andra turordningsregler än de angivna i LAS kan vara mer gynnsamma för arbetaren, företaget och samhället på samma gång, se bara på det omställningsavtal som gällde anställda hos TeliaSonera fram till nyligen. Där företaget fick friare händer gällande turordningen vid verkställandet av lagda varsel, den anställda fick 36 månaders omställningstid och samhället vann ekonomiskt på färre arbetslösa. Men ändå behövs LAS, för det är på en stark lag om anställningsskydd vi står när vi förhandlar fram ännu bättre avtal för våra medlemmar och det är mot LAS som våra medlemmar och andra arbetare på svensk arbetsmarknad kan falla tillbaka på när oseriösa företag försöker buffla sig fram på marknaden. Utan turordningsreglerna i LAS är många av de arbetare som verkar på svensk mark helt utan trygghet på sin arbetsplats, trots lång och trogen tjänst. Vi som fackförening behöver turordningsreglerna i LAS som utgångspunkt när vi förhandlar för våra medlemmars bästa.
Jag vet inte. De varslade på min arbetsplats. Resultatet av turordningsreglerna var katastrof då de äldsta som knappt arbetar effektivt fick förbli kvar. Och de unga spolingarna som faktiskt gjorde något åkte ut. På ett lager har ju ålder en större betydelse, när det handlar om prestation. Så även om företaget sparkade folk så sparar de inte så mkt pengar eftersom de som är kvar ändå knappt jobbar.
Fy fan vad slarvigt jag skrev nu men skyller på att jag är nyvaken.
Det handlar om tryggheten på arbetsmarknaden för alla, det är bra mycket enklare för dig att få ett nytt arbete än för en femtiofemåring. Att en äldre arbetare inte är lika effektiv är naturligt efter flera år i ett tungt arbete men den lojaliteten är ingenting som ska bestraffas enligt mig. Man kan inte mäta arbetare efter prestation hela tiden, det skapar en ond spiral av hets, stress och i slutänden sjukfrånvaro när arbetare pressas för hårt mot varandra. Arbetsmiljön måste få vara viktigare än resultatet ibland.
