Vi håller aldrig käften!
För några dagar sedan var jag på Nalen för att beskåda och hylla en samling hjältar. Jag mötte min far och till lika Byggettans ordförande Johan Lindholm i foaljen och presenterades för Mikael Wiehe, en av initiativtagarna till hela konceptet Artister mot Nazister.
Jag hade med mig kameran men förstod redan när jag klev in på Nalen och stoppades av vakterna i dörren att det fanns väldigt många här inne som inte ville hamna på bild. Vid borden satt fackligt aktiva, politiska företrädare, kulturutövare, mordhotade familjer och omutbara organisationer som vägrar att tystna i sin kamp för demokrati.
När jag satt där nedanför scenen och såg den familj vars hem förstörts i en anlagd brand av nazister var det väldigt tydligt för mig varför jag engagerar mig. Det var mot nazistiska tendenser, medmänniskoförakt och våldsidealiserande bland mina högstadiekamrater som jag reagerade i mina tidiga tonår. Socialism blev mitt motsvar på fascismen.
Jag blev väldigt stolt över att se organisationer som jag själv tillhör på scenen och ännu stoltare av att se min far ta emot ett stipendium och hålla ett tal om alla människors lika värde samt för en gemensam kamp mot förtryck. "Är det okej i vårt svenska samhälle att vi har en underklass som utför skitjobben till en sådan låg lön att de inte kan leva på den?" Frågade han och förtydligade senare frågeställningen genom att tillägga; "att sjunga arbetskraftsinvandringens lov och samtidigt klargöra att det är viktigt med lön- och avtalskonkurrens, det är att skapa just den rädsla som driver fram främlingsfientlighet!"
Vi inom fackföreningarna får aldrig glömma de brott vi utsatts för genom historien, och de brott som vi fortfarande tvingas utstå. Jag har stått vid dödsväggen i Auschwitz och tänkt på de martyrer som dött för sitt engagemang samt beundrat deras mod att slås mot nazismen trots de oroliga tiderna. Jag har också mött människor idag som har misshandlats av rasister och som mordhotats för sin tro eller sitt engagemang.
Som fackförening har vi kanske den viktigaste opinionsbildande positionen när det gäller arbetet mot nazism, rasism och främlingsfientlighet. Vi kommer närmre människors vardag än politikerna och vi uppfattar tendenserna först, vi kommer också ofta först till slutsatserna om vad som måste göras för att möta, motarbeta och förebygga mot dessa strömningar. Tyvärr tar vi ibland inte hotbilden på allvar och jag har tyvärr mött rasister på förtroendevalda positioner inom SEKO och känt mig kränkt å hela arbetarrörelsens vägnar när jag sett deras oupplysta själar. Alla fackföreningar borde ha stadgeenlig rätt att utesluta dessa ur förbunden! Det är historielöst att inte ge oss själva den makten.
Tyvärr ökar främlingsfientligheten i svåra tider. Det är nu som det är extra viktigt att inte skapa motsättningar mellan människor, att inte tvinga arbetare konkurrera mot varandra för att tvinga fram lägsta möjliga lön. Detta kommer i längden bara att skapa en irritation inom arbetarklassen och de som målas ut som syndabockar är de som i vanliga fall har det sämst och kan jobba för en mycket lägre lön än andra.
Vi måste kunna garantera alla på svensk arbetsmarknad att de har rätt att jobba enligt svenska kollektivavtal. Det är det som det kommande Europaparlamentsvalet handlar om, vi inom socialdemokratin accepterar inte orättvis behandling av dem som vill jobba på den svenska arbetsmarknaden, för den arbetsmarknaden är till för alla!
Äntligen! Ett mastodont inlägg à la Acke Lindholm! :)