Elever från alla samhällsklasser – förenen eder!
Det finns en anledning till att argumenten för privatisering har byt skepnad, från att tidigare ha talat om ekonomisk effektivisering till att nu tala om mångfald och valfrihet. Privat regi i välfärden är nämligen inte ekonomiskt försvarbart inför skattebetalarna. För oss Socialdemokrater är det inte heller ideologiskt förankrat. Ett av de tydligaste exemplen är skolan, där den borgerliga visionen om pittoreska små föräldrakooperativ med alternativ pedagogik sakta men säkert ätits upp av profithunger.
Mindre än 10 % av friskolorna uppger idag att de bedriver så kallad alternativ pedagogik, över två tredjedelar av friskolorna i Sverige drivs i kommersiellt syfte. Detta eftersom det är en lågriskbransch att äga skolor, intäkterna är skattefinansierade och stabila. Det är en marknad där vinster skapas genom att försämra för lärares och elevers arbetsmiljö; färre lärare bedriver undervisningen, andelen obehöriga och därmed mer kostnadseffektiva lärare ökar och billiga skolböcker prioriteras framför kvalité, allt för att hålla utgifterna nere.
Medan privatägda skolor gör vinst på försämringar i undervisningen och elever flyttas från offentliga till privata aktörer står den kommunala skolan kvar med överkapacitet. Kommunerna blir kostnadsineffektiva aktörer på undervisningsmarknaden när de har outnyttjade lokaler, fler lärare än vad elevtalen kräver och dessutom tvingas ta ansvar för de elever med särskilda behov, som inte är önskvärda i den privata regin då de försämrar vinstmarginalen. I sin tur tvingas skattebetalarna då att bidra till en höjning av skolpengen för att hålla de kommunala skolorna under armarna, vilket ytterligare finansierar vinstuttag i friskolorna.
Själva tanken med skolpengsystemet är att finansiera utbildning via skattesedeln utan att stärka statens eller kommunens inflytande. Idén argumenterades för redan på 1950-talet av Milton Friedman. I USA kom senare skolpengen att användas som en metod av vita föräldrar att välja bort integrerade skolor.
De som i största grad går i friskolor kommer från studievana hem och familjer med relativt stark ekonomisk ställning. Detta medan socioekonomiskt svaga grupper utan studievana placerar sina barn i den kommunala skolan. Vilket ofrånkomligen skapar en skiktning redan i unga åldrar och bidrar till ökade klassklyftor i samhället.
Skolpengen och friskolesystemet bidrar alltså till en dyrare finansiering av skolan, där segregationen ökar och elever med extra behov väljs bort. Rätten till utbildning urgröps medan klassamhället cementeras – ett parallellskolsystem är på återtåg, där patrons barn återigen ska slippa gå i samma skola som sågverksarbetarens.
Så länge som marknaden och staten konkurrerar på samma marknad (där marknadens konkurrent staten sitter på stålarna) så ser jag svårigheter med att uppnå riktig konkurrens och effektivitet. Detta skulle kunna jämföras med ett teoretiskt, metaforiskt exempel där Pressbyrån och 7-Eleven konkurrerar och där 7-eleven har makten över kundernas ekonomi och ger kunderna köpkuponger till Pressbyrån? Skumt vore det..
I min värld ser jag två alternativ - statligt monopol på skolmarknaden eller en fri marknad fri från statlig involvering. Personligen föredrar jag det senare då det involverar "kundtänk" och inte slött "myndighetstänk". En fri marknad gynnar konsumenten/kunden genom konkurrenskraft och utan en fri marknad så kan vi inte prata om sann konkurrenskraft.
När vi sedan kommer till det gamla samhället med patrons barn och så vidare - Sverige kommer inte att kunna hålla en linje som går emot omvärldens. Det är ekonomiskt och således praktiskt omöjligt. Om våra internationella "konkurrenter" väljer att göra på ett visst sätt så gäller det för oss att mätta munnen efter matsäcken. Världen gör inte som vi, vi bör snarare göra som världen gör.
