Acke i butiken

I september är det val igen, till så väl kommunfullmäktige, landstinget och riksdagen. Många kommer att slås om våra röster, såväl etablerade som de än så länge utomparlamentiska partierna. Sverigedemokraterna seglar allt mer upp som ett framtida riksdagsparti och deras politik behöver bemötas på alla fronter. Som en företrädare för den demokratiska arbetarrörelsen är jag inte bara rädd för att deras otäcka människosyn etableras i samhället, jag skräms lika mycket av deras förakt för den arbetande människan.

Sverigedemokraterna är ett högborgerligt parti som till fullo ställer sig på arbetsgivarnas sida och vill vingklippa svensk fackföreningsrörelse mer än vad dagens borgerliga regering redan lyckats med. Att läsa Sverigedemokraternas handlingsprogram är att läsa arbetsgivarnas våta dröm. Ett fullständigt avskaffande av Medbestämmande lagen (MBL), ett reviderande av Lagen om anställningsskydd (LAS) till oigenkännlighet samt ett intensifierande av utförsäljningen av offentlig sektor är bara ett axplock från Sverigedemokraternas politik.

Vi löntagare, så väl TCO- som LO-arbetare, är smärtsamt medvetna om vad en sådan politik leder till. Löntagare skulle tvingas ta skeden i vacker hand och acceptera den fullständigt odemokratiska och godtyckliga ordning som skulle infinna sig på arbetsmarknaden. Vi är inte heller några lukrativa kunder inom välfärdssektorn och har redan idag tvingats se på medan utförsäljningarna och den fria etableringsrätten flyttat välfärden, från där behovet är som störst till dit plånboken är som tjockast. Denna nedmontering av folkhemmet vill Sverigedemokraterna accelerera och man företräder samma förödande politik som dagens svenska högerregering.

Lägg där till att Sverigedemokraterna går längre än den någorlunda demokratiska högern när det gäller skattesänkningspolitiken. Generell skattesänkning på 5 % till alla, avskaffande av all fastighetsskatt, förmögenhetsskatt, aktieutdelningsskatt och reavinstskatt är deras första steg vid ett maktövertagande. Totalt handlar detta om ett bortfall på 150 miljarder från statens budget. Med tanke på vad dagens borgerliga regering har lyckats försämra med sina 100 miljarder i skattesänkningar är det bara att konstatera att i Sverigedemokraternas Sverige skulle välfärden urholkas så att inte ens mycket av dess kärna skulle återstå. Denna politik skulle givetvis gynna de rikaste och drabba de som har de svårast.

Det finns ett brett folkligt stöd mot den politik som Sverigedemokraterna företräder men det finns också en växande skara som vid ett val idag skulle lägga sin röst på detta parti. Jag tror inte att dessa personer är varken rasister eller föraktare av arbetande människor, jag tror att de inte är insatta i den politik som partiet företräder. På alla arbetsplatser i Sverige behöver frågan lyftas, på alla arbetsplatser måste Sverigedemokraternas agerande bemötas. Om man förklarar vilka konsekvenser deras politik skulle medföra är det ytterst få som skulle rösta på detta parti i september.

Det behövs också att de arbetare och fackliga företrädare som finns i hela vårt land känner sig trygga i den alternativa politik som ett regeringsskifte förhoppningsvis skulle innebära. Den demokratiska arbetarrörelsens parti, Socialdemokraterna, måste föra en politik som tydligt tar avstamp i alla människors lika värde, som inser vad privatiseringar och utförsäljningar har inneburit för löntagarkollektivet och inte bara saktar ner hastigheten av attacken på den svenska modellen; utan även påbörjar uppbyggandet av det som har raserats. Det kommer krävas återregleringar, höjda skatter och mycket politisk vilja för att lyckas med att öka inflytandet över arbetsplatserna igen, få kontroll över välfärden samt demokratisera ekonomin. Men om vi inte handlar efter vår socialistiska övertygelse kommer klassklyftorna fortsätta att växa, segregationen kommer förvärras och det arbetande folket kommer steg för steg få se sitt inflytande, sin anställningstrygghet och sin välfärd försvinna. Detta är en grogrund för missnöjespartier och kommer garanterat att göda Sverigedemokraterna och paradoxalt nog lede till en intensifiering av den politik som fört oss till detta missnöje.

Vi vill inte bara byta regering – Vi vill byta politik!