Turordningsreglerna i LAS är nödvändiga!
Jag kände mig manad att svara på insändare jag nyligen läste i Sekotidningen under rubriken "Våga kritisera LAS!" Där påstod Rickard Strandberg att turordningsreglerna i LAS "helt uppenbart sätter käppar i hjulet för en bättre utveckling av svensk arbetsmarknad". Mitt svar blev följande;
Replik till Rickard Strandberg (SEKO-tidningen 12/2008) som menar att turordningsreglerna i lagen om anställningsskydd (LAS) försämrar utvecklingen på svensk arbetsmarknad. LAS är inte fullkomlig men är likväl den lägsta nivå som kan accepteras av på arbetsmarknaden och ett ypperligt golv att stå på för fackföreningar som förhandlar med arbetsgivare angående andra omställningsavtal. Att turordningsreglerna kan förhandlas bort i omställningsavtal integrerar LAS förmånligt i den svenska modellen och följer den tradition som vi haft på svensk arbetsmarknad sedan Saltsjöbadsavtalen.
Andra turordningsregler än de angivna i LAS kan vara mer gynnsamma för arbetaren, företaget och samhället på samma gång, se bara på det omställningsavtal som gällde anställda hos TeliaSonera fram till nyligen. Där företaget fick friare händer gällande turordningen vid verkställandet av lagda varsel, den anställda fick 36 månaders omställningstid och samhället vann ekonomiskt på färre arbetslösa. Men ändå behövs LAS, för det är på en stark lag om anställningsskydd vi står när vi förhandlar fram ännu bättre avtal för våra medlemmar och det är mot LAS som våra medlemmar och andra arbetare på svensk arbetsmarknad kan falla tillbaka på när oseriösa företag försöker buffla sig fram på marknaden. Utan turordningsreglerna i LAS är många av de arbetare som verkar på svensk mark helt utan trygghet på sin arbetsplats, trots lång och trogen tjänst. Vi som fackförening behöver turordningsreglerna i LAS som utgångspunkt när vi förhandlar för våra medlemmars bästa.
Välkommen till en ny blogg!
Jag heter Alexander Lindholm och jobbar i en Teliabutik, jag är fackligt kontaktombud och skyddsombud på min arbetsplats. Jag är även aktiv medlem i Socialdemokraterna i Södertälje och arbetsmarknadspolitik är mitt största intresseområde inom politiken.
När jag var tretton år började jag lyssna på svensk punk och det födde ett politiskt engagemang i mig. I samma veva började en del av mina vänner ta till sig nationalistiska och rasistiska åsikter som jag inte kunde stå för och jag arbetade aktivt som anti-rasist i skolan och i min idrottsförening. På den vägen har det fortsatt och jag hoppas att den här bloggen kommer att fungera som ett verktyg i min fortsatta strävan efter ett demokratiskt och socialistiskt samhälle.
Då jag även är en flitig läsare av både facklitteratur och romaner så kan jag utlova en sund dos kultur med ojämna mellanrum. Till alla läsare av mina förra blogg vill jag tacka för alla kommentarer under de senaste två åren och hoppas att ni finner nytta eller nöje även i denna blogg, fortsätt gärna med att kommentera!
Upp till kamp!
// Alexander
