Acke i butiken

Om jag i framtiden får en son eller en dotter hoppas jag att han eller hon ska vara en hård motpart i förhandlingarna kring frukostbordet, kräva sina rättigheter och bilda fackföreningar med grannbarnen...

För några dagar sedan var jag på Nalen för att beskåda och hylla en samling hjältar. Jag mötte min far och till lika Byggettans ordförande Johan Lindholm i foaljen och presenterades för Mikael Wiehe, en av initiativtagarna till hela konceptet Artister mot Nazister.

Jag hade med mig kameran men förstod redan när jag klev in på Nalen och stoppades av vakterna i dörren att det fanns väldigt många här inne som inte ville hamna på bild. Vid borden satt fackligt aktiva, politiska företrädare, kulturutövare, mordhotade familjer och omutbara organisationer som vägrar att tystna i sin kamp för demokrati.

När jag satt där nedanför scenen och såg den familj vars hem förstörts i en anlagd brand av nazister var det väldigt tydligt för mig varför jag engagerar mig. Det var mot nazistiska tendenser, medmänniskoförakt och våldsidealiserande bland mina högstadiekamrater som jag reagerade i mina tidiga tonår. Socialism blev mitt motsvar på fascismen.

Jag blev väldigt stolt över att se organisationer som jag själv tillhör på scenen och ännu stoltare av att se min far ta emot ett stipendium och hålla ett tal om alla människors lika värde samt för en gemensam kamp mot förtryck. "Är det okej i vårt svenska samhälle att vi har en underklass som utför skitjobben till en sådan låg lön att de inte kan leva på den?" Frågade han och förtydligade senare frågeställningen genom att tillägga; "att sjunga arbetskraftsinvandringens lov och samtidigt klargöra att det är viktigt med lön- och avtalskonkurrens, det är att skapa just den rädsla som driver fram främlingsfientlighet!"

Vi inom fackföreningarna får aldrig glömma de brott vi utsatts för genom historien, och de brott som vi fortfarande tvingas utstå. Jag har stått vid dödsväggen i Auschwitz och tänkt på de martyrer som dött för sitt engagemang samt beundrat deras mod att slås mot nazismen trots de oroliga tiderna. Jag har också mött människor idag som har misshandlats av rasister och som mordhotats för sin tro eller sitt engagemang.

Som fackförening har vi kanske den viktigaste opinionsbildande positionen när det gäller arbetet mot nazism, rasism och främlingsfientlighet. Vi kommer närmre människors vardag än politikerna och vi uppfattar tendenserna först, vi kommer också ofta först till slutsatserna om vad som måste göras för att möta, motarbeta och förebygga mot dessa strömningar. Tyvärr tar vi ibland inte hotbilden på allvar och jag har tyvärr mött rasister på förtroendevalda positioner inom SEKO och känt mig kränkt å hela arbetarrörelsens vägnar när jag sett deras oupplysta själar. Alla fackföreningar borde ha stadgeenlig rätt att utesluta dessa ur förbunden! Det är historielöst att inte ge oss själva den makten.

Tyvärr ökar främlingsfientligheten i svåra tider. Det är nu som det är extra viktigt att inte skapa motsättningar mellan människor, att inte tvinga arbetare konkurrera mot varandra för att tvinga fram lägsta möjliga lön. Detta kommer i längden bara att skapa en irritation inom arbetarklassen och de som målas ut som syndabockar är de som i vanliga fall har det sämst och kan jobba för en mycket lägre lön än andra.

Vi måste kunna garantera alla på svensk arbetsmarknad att de har rätt att jobba enligt svenska kollektivavtal. Det är det som det kommande Europaparlamentsvalet handlar om, vi inom socialdemokratin accepterar inte orättvis behandling av dem som vill jobba på den svenska arbetsmarknaden, för den arbetsmarknaden är till för alla!

I tre dagar har jag varit på Ersta konferensanläggning och diskuterat arbetsmiljö som ett led i min skyddsombudsutbildning. Det var väldigt länge sedan jag hade så många aha-upplevelser på en sådan kort tid och jag varmt rekommendera Prevents utbildningar på området. Vi var ungefär tjugo personer i gruppen och de flesta var mellanchefer av olika slag med arbetsmiljöansvar på sina företag. Alla blev lika förvånade när ledarna berättade om obligatoriska tillvägagångssätt när man hanterar det systematiska arbetsmiljöarbetet.

Det var ibland skrämmande att se hur chefer inte hade en aning om vad som stod i arbetsmiljölagen och kunskaperna från så gott som alla deltagare var obefintlig när det handlade om de föreskrifter som arbetsmiljöverket beslutat kring. När kursledarna märkte våra gapande miner slängde de ur sig frågan; "är det så här det fungerar på era företag?" Varje gång möttes de av et tjugotal skakande huvuden.

Att företagsledningar prioriterat kortsiktig profit framför arbetsmiljö förvånade mig inte. Däremot blev jag mäkta förvånad när det visade sig att vi inom fackföreningsrörelsen inte heller satt sig in ordentligt i frågan. Som exempel kan nämnas drastiska schemaförändringar där MBL-förhandlingarna utvecklats till informationsgivande möten där arbetsgivaren klargjort för de förändringar de tänker vidta, om MBL-förhandlingar över huvudtaget begärts från någon part. Ingenting om någon risk- eller konsekvensbedömning, inte heller har skyddsombudet deltagit i framtagandet av det nya schemat. Vi har varit för lama i vårt bemötande av arbetsgivaren.

Än ogenomtänkt arbetsmiljö skapar stress hos arbetstagaren och detta kan vi inte acceptera. Stress är en av de största källorna till ohälsa idag och samtidigt känner fler och fler människor mer och mer stressade i sin vardag. Mitt löfte som nyutnämnt skyddsombud är att göra allt i min makt för att hindra denna utveckling, mina intressen handlar inte om profit utan om människors välfärd!

Uppt ill kamp!

P.S. Ni glömde väl inte bort att hylla kollektivavtalen i tisdags? Nu om någonsin är det viktigt att stå upp för våra rättigheter, i en kristid är det lätt att inför hot och under chock svälja arbetsgivarnas retorik angående vad de anser nödvändigt för att vända utvecklingen, men kom alltid ihåg att det inte är arbetarnas intressen som tillgodoses när de höga herrarna tillåts styra fritt. Läs om manifestationen på Sergels torg här.

När jag först hörde om Metalls avtal, som innefattade lönesänkningar för deras medlemmar, blev jag besviken men ryckte lite på axlarna då det blir deras ansvar att försvara detta inför sin medlemmar. Först förra veckan fick jag fullständig inblick i vad det betyder för alla andra i LO-familjen när man bryter mot det fackliga löftet;

Vi lovar och försäkrar att aldrig någonsin
under några omständigheter

arbeta på sämre villkor

eller till lägre lön

än det vi nu lovat varandra.

Vi lovar varandra detta

i den djupaste insikten om

att om vi alla håller detta löfte

så måste arbetsgivaren

uppfylla våra krav.

Jag brukar inte ledsna på vintern eller kylan, inte ens på de hundrafyra nyanserna av grått man kan uppleva under detta halvår. Nu är jag dock helt less på tillvaron och kan inte vänta mycket längre med att få lägga en tung vinterjacka bakom mig och knyta på mig mina inlines för att återupptäcka de underbart vackra årstiderna vår och sommar.

Det blir en liten tjuvstart på sommaren när jag och min flickvän åker ner till Paris för att möta upp solen och guida den rätt till vårt kyla land i Norden men dessförinnan är det första maj. Inte långt kvar nu till vi i arbetarrörelsen firar vår stora dag med röda fanor och ännu rödare tal.

Att parollen i år är "jobben först" känns naturligt när vi har en regering som vann riksdagsvalet 2006 genom att lova jobbsatsningar. Nu i stridens hetta gör de inte någonting för att förbättra för de svenska arbetare som riskerar att bli arbetslösa eller redan råkat ut för verkställda varsel. Det är socialdemokratin som bär arbetarklassens intressen och det är vi som visar att vi inte sviker svenska arbetare bara för att det råder finanskris i världen. Vi kan inte tolerera en regering som sitter med armarna i kors när varslen duggar tätt.

Nu samlar vi vår krafter och tågar i täta led den första maj, först måste vi bara genomlida yttterligar en lite drygt en och en halv månad av grått och efter det ytterligare ett och ett halvt år av borgligt styre.

Vi människor som tillbringar mycket tid i föreningar går in i en av årets roligaste perioder nu med massor av årsmöten som ska genomföras, själv har jag fyra årsmöten i mars och ser fram emot varenda ett. Ett möte som jag dock höll på att glömma bort var det med min HSB-förening. Detta är ytterst dumt då det på detta möte kan fattas de beslut som berör min egen vardag mest, därför skrev jag föjande motion angående sophanteringen;

"Miljöfrågorna har aldrig varit mer aktuella än idag och det finns ingenting som tyder på att de kommer minska i aktualitet under en överskådlig framtid. Ett av de största problemen vi idag möter inom området är hanteringen av de avfall som de industrialiserade länderna producerar.

Idag saknar Brotorns sopsortering kärl för sortering av mjukplast, hårdplast samt en holk för batterier. Att komplettera dagens sopsortering med dessa segment skulle göra att de boende på Paradisgränd skulle minska sin klimatpåverkan och dessutom så kan en mer komplett sopsortering ofta ge en rabatt på sophanteringen.

Fysiskt utrymme för fler kärl finns idag, då det inte nödvändigtvis behöver kastas restavfall i de båda skjul som idag används för ändamålet. Hos vissa andra HSB-föreningar finns ett roteringssystem där större föreningar än Brotorn klarar sig på två kärl genom att någon i föreningen ansvarar för att byta ut fulla kärl mot tomma vid behov.

Mot bakgrund av ovanstående yrkar jag:

att                 Brotorn i sin sophantering i fortsättningen även sorterar mjukplast, hårdplast och batterier.

att                 styrelsen undersöker om någon rabatt kan ges på sophanteringen vid en mer komplett sopsortering."

Alla ni som bor i bostadsrätt får gärna sno fritt från ovanstående motion, det är inte mycket men tillsammans kan vi se till att vi blir bättre på att minimera vår påverkan på miljön och klimatet.

Igår kväll landade jag på Skavsta efter en semester på fyra nätter i Polen. Inför resan hade jag en hel del fördomar om Polen som jag var tämligen säker på att få bekräftade under min vistelse i Krakow. Jag trodde att övergången från sovjetstyrd planekonomi till marknadsekonomi skulle ha tagit sig stora proportioner i landet, jag förväntade mig med andra ord en rad stora multinationella företag och utbredd fattigdom som ofta kan bli resultatet av en för snabb omvälvning av samhällen som övergår till kapitalism .

På planet ner läste jag Göran Perssons självbiografi "Min väg, mina val" och angående den processen som tidigare sovjetiska lydstaterna gått igenom skriver han följande "I det korta perspektivet kunde förändringen ofta bli smärtsam. Det blev helt enkelt sämre innan det blev bättre." Jag var förberedd på att möta det sämre stadiet, dippen, väl framme i Krakow. Dessutom var min enda tidigare erfarenhet av Östeuropa en kort vistelse i Prag sommaren 2004 där porrklubbar skyltade stolt, folk försökte sälja knark till mig och i vissa gränder var det inte allt för svårt att köpa vapen.



Men Krakow visade sig ha behållit sin identitet som intellektuellt fäste i Polen, besökare kan verkligen se hur studenter sätter sin prägel på staden. Det kryllade av mysiga caféer, unika små butiker samt ständiga påminnelser om det rika kulturliv som finns och tidigare funnits i staden. Den gamla staden var så gott jag kunde se det oförstörd, och jag kunde inte låta bli att fundera kring hur mycket vackrare Stockholm kunde ha varit utan citysaneringen. Under hela min vistelse såg jag två McDonalds och ett Subways annars var det ganska genuint polskt vart man än vände huvudet.

Jag kan inte uttala mig om välståndet i landet då jag är allt för dåligt insatt men jag lade inte märke till någon större utslagning än i Stockholmsområdet. I förorten däremot var det ganska nedgånget men det lilla jag hörde om socialpolitiken gillade jag. Skattepengar finansierade billiga så kallade "Milk bars" där endast närproducerad mat såldes och dessutom till ett riktigt billigt pris, dessa hade också integrerats i socialpolitiken genom att personalen på dessa ställen hade listor där det stod vilka som fick äta gratis eftersom de inte var betrodda socialbidrag, oftast på grund av spritproblem.

Det är härligt att uppleva en stad med egen personlighet. Med tanke på globaliseringen och den totala sammansmältningen av kulturer som pågår i dess spår, var det extra mysigt att dricka polsk öl med polska studenter på intima pubar i Krakows källare och att promenera runt i de judiska kvarteren fyllda med caféer. Som republikan var det självklart också trevligt att vandra runt i ett slott som omvandlats till museum utan en högavlönad skådespelarfamilj inblandad.

Stockholm har en del att lära av Krakow. Som min reskamrat och mamma sa; "Stockholm är för ängsligt, man är orolig för att inte uppfattas som trendigt och man vågar inte dricka något annat än latte på Söder."